lisafia

Sitter som vanligt framför tusentals bloggar när jag egentligen borde göra annat. Fokuserar på mina kära vänner avund och förnuft, och för att möta verkligheten -hur många gör egentligen inte det? Hur många sitter inte ensamma med en chipspåse och dreglar över Kenzas liv samtidigt som man vilt försöker få sitt eget att låta precis likadant? "Ska iväg på plåtning runt ett-tiden, innan det blir sushidejt med mystiska A och vitt vin i en häftig soffa på Retro". Visst du. Plåtningen symboliserar de tio provmodellkorten du fick i julklapp av dina föräldrar, den mystiska A är din farbror Anders och det vita vinet på Retro kallas egentligen alkoholfri cider framför den trasiga fåtöljen i radhuslängan. 

Vi är så jävla fega i Sverige. Visa dig inte svag, men inte heller stark. Skryt inte om dina pengar, men skäms ifall du inte har några. Jag vet inte om det kallas förvirring eller ev. depression, men jag är nästan lite läskigt trött på att tvingas spela spelet där jag bara är en spelpjäs längs ytterkanten. Där alla bara är pjäser längs ytterkanten. Normalisering, rationalisering, feminism och mellanläge är fyra ord jag skulle vilja stoppa upp någonstans dit ingen någonsin skulle nå. Lagom är inte bäst. För att citera Grynet; Lagom suger. Att få bli ihågkommen som någon slags grå skugga i kanten av ett träd är min största rädsla. Jag vill göra skillnad och vara mig själv; krypa ut ur skalet och bygga upp en tillit kring allt vad tro, hopp och kärlek heter. För vad händer egentligen ifall vi fortsätter med svansen emellan benen och struntar i allt vad som har med reaktion att göra? Vad händer ifall vi undviker de svåra situationerna p.g.a. rädsla att misslyckas? Svaret: Genom att aldrig misslyckas kan vi heller aldrig lyckas. Pain is weakness leaving your body, och utan pain sitter det så mycket weakness kvar att vi lär falla till knä i något slags bönförsök. Se mig, hör mig och älska mig för precis den jag är.

Bara döda fiskar flyter med strömmen. Jag skulle vilja sudda bort alla fördomar för att ge mänskligheten en chans att utveckla sitt eget tänkande istället för att följa med i andras. Exempel; hur många vänner har vi inte, som t.ex. har svårt för en annan människa i skolan av en anledning, som vi då väljer att haka på i hatet just för att det bygger vår vänskap starkare? För att det skapar gemenskap och trygghet i att vi inte är dem utpekade utan istället dem. Men 4 real ladies and gentlemen, sluta tänk och börja tyck. Det är okej att inte alltid leva Kenzaliv till sin spets, någon slags fejkfabulosity som går över gränsen där olycka plötsligt inte längre är accepterat. Life is life. Na na na na na.